Moa träning...

Rani och hennes medryttare har tagit hjälp av en tjej som heter Moa för att jobba med Rufus så de så småningom ska kunna lasta honom utan problem. Det är ju väldigt frustrerande om man vill åka och träna eller tävla och hästan helt plötsligt inte vill gå på transporten när man ska åka hem igen. Vid ett tillfälle när jag var med då de tränade med Moa började hon prata om att hon själv jobbar med sina hästar på långa tyglar vilket jag högg på direkt eftersom jag har så mycket problem både med tömkörning och longering av Marije. Eftersom jag nu också ser ut som en smärre michelingubbe efter graviditeten (som ni tydligt kan se på bilden), så passar det mig perfekt att jobba hästarna från marken tills jag tappat så mycket vikt att jag kan sitta upp igen med gott samvete.
Så igår var det dags för min och Marijes första lektion i långa tyglar för Moa. Det var så roligt att få jobba med Marije igen. Känns verkligen som det var hundra år sen. Marije var lika pepp även hon. Jag kunde se på henne direkt när jag kom till stallet och började greja och plocka med saker att hon visste att det var något på gång. Att hon äntligen skulle få leka med matte igen. :O)

När vi kom till ridhuset tappade jag dock självförtroendet direkt och var rädd för att hon inte skulle vilja ha kontakt med mig och hade svårt att fokusera själv i början rädd för att misslyckas. Ni som känner Marije vet ju att hon har en tendens att "visa" för mig när hon tycker att jag åsidosatt henne. Men så småningom ville hon vara med på "leken" och visade ett ärligt intresse och mycket samarbetsvilja.
Trots det så gör man ju inga jätteframsteg i början då det var otroligt svårt bara att få henne gå rakt fram. De som tittade på fick många goda skratt på min bekostnad och även jag :o)
Men men när vi var klara gick jag nöjd och väldigt glad från ridhuset och jag längtar redan tills nästa lektion med Moa.